Sån´t som vi inte ska prata om....!

Jag har precis kommit hem ifrån sjukhuset efter att ha fått åka in akut i går kväll. Jag har funderat fram och tillbaka om jag skulle skriva om det här och kommit fram till att jag ska det, Peter har också fått vara med och godkänna inlägget. Om jag hade åkt in för blindtarmen så hade ingen höjt på ögonbrynen om jag berättade om det. Men nu har jag haft ett missfall med komplikationer och jag vet att en del kommer att ha åsikter om att jag berättar om det. Men jag förstår egentligen inte skillnaden, ingen av ovan nämnda tillstånd kan vi påverka och jag anser inte att man ska tysta ner missfall. Jag har upptäckt att ju mer man pratar om det ju fler undanträngda historier kommer fram och många tycker det är skönt att få prata om det. För mig är detta ett av många så jag börjar bli ganska härdad, visst är det tråkigt men just nu är den fysiska delen jobbigast. Jag förlorade ganska mycket blod igår och är matt och trött därför så kommer jag att vara sjukskriven denna veckan.

Vi klagar ofta på sjukvården, man kommer inta fram i telefonen, det är köer, man blir dåligt bemött etc. Men jag måste säga att när det är akut så fungerar den Svenska vården fantastiskt bra. Igår fick jag ett proffsigt och medmänskligt bemötande av alla, från lokalvårdaren till överläkaren. Att någon lägger an hand på min hand kan göra underverk när man mår dåligt. Så ett stort Tack till personalen på avd 8 för deras engagemang och proffsiga bemötande.

Axel vill väldigt gärna bli storebror och var ledsen igår när han märkte vad som hände. Men se´n tittade han på oss och sa; "- Kan ni inte försöka igen, i morgon kanske?!" Då kan man inte annat än att le och inse hur fantastiskt det är att man fått förmånen att få ett barn.