Ensamkommande flyktingbarn

Några gånger per termin har vi sk plenifri vecka. Det innebär att vi inte har några aktiviteter i riksdagshuset utan själva disponerar vår tid. Jag har passat på att titta på mottagandet av ensamkommande flyktingbarn här i länet. Min tanke var att besöka en kommun i var länsdel men det visade sig att den södra länsdelen inte hade någon kommun som tog emot dessa barn. Men jag fick napp i länets största och minsta kommun dvs Aneby och Jönköping. Jag var där för att lyssna hur de tänkte kring detta och hur de hade löst situationen. Vad som framkom var att det var helt olika problem som dessa kommuner stött på. Jag trodde att det skulle hänga ihop med kommunens storlek men där kunde jag inte se något samband.

Jag tänkte följa upp dessa besök med att besöka boende för dessa barn (eller snarare ungdomar, de flesta är i övre tonåren) och också tala med skolan och höra deras syn på saken. Att få möjlighet att vara ute i "verkligheten" är väldigt givande och en förutsättning för att kunna jobba vidare med frågorna i riksdagen.

Nu tänker jag ta ledig eftermiddag och hämta Axel i skolan. Var 4:e helg är han hos sin pappa (övriga helger är han hos oss) och då blir det väldigt länge som man inte träffas. Men vi ska ta igen det i helgen och nästa vecka ska Axel följa med mig till Stockholm. Han har själv bett om att få följa med mig - det gläder ett modershjärta!

Första gången på 23 år!

I vårt hem så är fredagskvällar nästan heliga. Då samlas vi framför tv:n där vi äter gott, dricker ett glas vin (läsk till Axel) och bara umgås Men i kväll ska jag göra något som jag aldrig gjort tidigare....jag har varit politiskt aktiv i 23 år men jag har aldrig varit på ett politiskt möte en fredagskväll! Men i kväll är det dags. Som många av er vet så tillbringar jag mycket tid i Ydre kommun som är en av Sveriges minsta kommuner. FP har ingen aktiv kommunpolitiker här (de lyckades inte få fram namn till listan) men de är ändå en tapper skara som kämpar med sin kommunförening. I kväll har de årsmöte och jag ska dit som talare. Jag måste erkänna att det tar emot en fredagskväll men jag har bara 10 minuters bilväg hem till familjen så då är det överkomligt. Samtidigt är jag djupt imponerad över att de orkar kämpa på trots dålig påfyllning med medlemmar och ingen insyn i kommunpolitiken. Det ska de ha beundran för!

Förstår inte var tiden tar vägen, inser att det är alldeles för länge sedan som jag gjorde ett blogginlägg.
förra veckan kom regeringen med det glada beskedet att man avsätter 1 miljard till det så kallade omvårdnadslyftet. Tanken är att pengarna ska användas till att öka kompetensen hos personalen inom äldreomsorgen. Som före detta omvårdnadslärare så vet jag att det finns ett stort behov av detta inom kommunerna. vi har många duktiga medarbetare inom äldreomsorgen men det kommer hela tiden nya rön och forskningen går framåt vilket gör att de har ett stort behov av att få tillgodose sig denna kunskap.
Axel fyllde 7 år i tisdags, tyvärr kunde jag inte vara hemma och fira honom och det känns i modershjärtat. Men vi hade ett stort släktkalas i lördags och till helgen ska vi ha barnkalas i simhallen. Det är en fantastisk uppfinning, barnen har roligt och kan leka utan att vi föräldrar behöver sanera bostaden resten av kvällen ;-)!
Om några timmar ska jag samla ihop mina pinaler och bege mig till tåget, men som alltid tar jag vägen förbi Hötorget för att få med mig ett fång blommor hem. Eftersom det är tulpansäsong nu så är det det som gäller i det Löfdahlska/Carlssonska hemmet, när jag ser dem så känner jag en förhoppning om att våren snart är här.

Särskola

Efter att ha undersökt ett antal kommuner så har man kommit fram till att många elever som är inskrivna i särskolan inte är ordentligt utredda. En del går där pga att de är invandrare och har inlärningssvårigheter. Oftast så beror detta på att de har traumatiska upplevelser med sig i bagaget och inte pga någon utvecklingsstörning. Det måste finnas en professionell utredning gjort för varje elev innan de placeras på särskolan. särskolan är en mycket bra skolform för de som behöver det stödet men det kan också vara en katastrof för dem som inte har det behovet. I debatten så har det hörts röster som säger att särskolan måste vara integrerad i den vanliga skolan, detta tycker jag är lika absurt som att säga att särskolan inte ska vara integrerad i den vanliga skolan. I särskolan går det elever som har ett lindrigt förståndshandikapp till de som har grava förståndshandikapp och är multisjuka. Hur skolgången ska utformas i särskolan måste utformas utifrån individens behov. en del klarar mycket väl av en integrering och mår väl av detta. Andra kan ha stora problem med att få många intryck och klarar inte av att sortera dem. Dessa behöver en mycket liten skola med få elever för att må bra.
Igår var jag, tillsammans med Maria Lundqvist Brömster, på studiebesök på Bergshyddan i Taberg. De har boende, daglig verksamhet och grund-och gymnasiesärskola för personer med utvecklingsstörning. En del av de 8 elever som går på denna friskola har behov av lugn och ro och behöver undervisning i en avskild miljö. Jag tror att det är viktigt att alla alternativ finns så att man kan hitta den skola som passar individen, även elever med funktionshinder har rätt att välja!