Skrota barnfattigdomsbegreppet!

Tidigare i veckan så visde Uppdrag granskning ett omdiskuterat program om barnfattigdom i Sverige ( jag ska erkänna att jag inte sett det men jag har följt debatten efteråt). För det första så tycker jag uttrycket "barnfattigdom" är totalt missvisande, varför då? Jo, barn ska vara fattiga - men inte deras vårdnadshavare. Jag tycker istället att vi ska prata om utsatta barn, även barn som lever under ekonomiskt knappa resurser kan ha en bra och trygg uppväxt medan de som har alla materiella tillgångar kan ha en fruktansvärd uppväxt.
Det är betydligt mycket mer än ekonomi som spelar in när man talar om barns uppväxtvillkor, kärlek, omvårdnad, att bli sedd och hörd etc är lika viktiga faktorer ( självklart så måste barn ha mat på bordet, tak över huvudet och kläder på kroppen men det har Svenska barn rätt till). En fråga som vi ofta inte vågar ta upp är föräldrarnas förmågor, en del har behov av stöd och hjälp för att ge sina barn det de behöver och en del är inte alla lämpliga som föräldrar. alldeles för många barn växer upp hos missbrukande föräldrar eller med föräldrar som inte ser sina barn och deras behov.

Själv lever jag i dagsläget väldig prioriterat med god ekonomi och i en trygg familj men det har inte alltid varit så. Jag är uppväxt med unga föräldrar som inte var etablerade på arbetsmarknaden, trots uteblivna märkeskläder ( och allt annat möjligt och omöjligt som barn önskar sig av materiella ting) så hade jag en fantastisk barndom.
Jag har även själv varit ensamstående småbarnsmamma med sjukersättning, det är tufft men det går!

Jag hoppas att vi kan nyansera debatten då det gäller utsatta barn och göra insatserna där de verkligen behövs, för det behövs för att vi ska få trygga och lyckliga barn som tror på sig själva!