Bloggandets vedermödor!

Detta med att blogga är inte alltid så enkelt som det låter. Alla har åsikter om hur och vad man skriver. En del tycker att jag skriver för mycket politik och andra tycker att jag skriver för lite om politik. Bloggen är egentligen den enda kommunikationsvägen som jag har med mina vänner/väljare/invånare där jag själv bestämmer vad som ska kommuniceras. I tidningartiklar och andra media är det alltid någon som har tolkat mitt budskap, men här är det ingen annan som kan ändra i min text.
När jag kom in i riksdagen (för ganska exakt två år sedan) så bestämde jag mig för att börja blogga. Jag frågade mina dåvarande arbetskamrater vad de ville läsa om. De ville höra hur min vardag som riksdagsledamot var och lite lättförståelig politik. Jag har sedan försökt att anpassa min blogg utifrån deras önskemål. Fördelen är , att om du som läsare inte uppskattar det jag skriver om, kan du helt enkelt låta bli att logga in här. Andra uppskattar mina rader och jag hoppas att ni fortsätter att läsa mina inlägg.
Jag ser ett mänster i mitt bloggande, då det är mycket på jobbet så tar jag mig inte tid att blogga, när det är lite lugnare så försöker jag att skriva några rader.
Detta var lite reflektioner från mig om bloggandet. Nu ska jag försöka att få fart på min skrivare och scanner som levererats idag. Se´n är det dags att ta tåget till Stockholm för ytterligare tre dagar i samhällets tjänst!