Förutom att vara riksdagsledamot så har jag ett annat uppdrag som är nog så viktigt. Jag är godman för en ensamkommande flyktingpojk från Afganistan. En av de saker som ingår är att lära honom om våra olika högtider och traditioner. Att förklara varför vi firar jul/nyår/påsk har jag kunnat göra utan att läsa på. Att förklara varför vi gör vissa saker såsom, adventskalender, påskägg, nyårsraketer kan vara lite knepigt men det har jag lyckats med.
Nu skulle jag förklara för honom hur och varför vi firar Valborgsmässoafton. Den enkla förklaringenär att vi firar våren och ljusets återkomst.
Men jag blev själv nyfiken på varför vi tänder eldar och började att söka information kring denna högtid.
Det finns lite olika förklaringar men den som majoriteten av källorna angav var att detta är en hednisk tradition som, så mycket annat, kommer ifrån Tyskland.
I brytningen mellan vår och sommar, dvs den siste april, trodde man att häxorna flög på kvastar och getabockar till offerplatser för att träffa djävulen.
För att hindra deras flygtur tände man stora brasor och förde oväsen.
Det fanns ett helgon, Valborg, som blev beskyddare mot häxor och onda andar, därav har hon namnsdag idag.
Det är väldigt spännande att söka bakgrundsinformation till våra olika högtider och se att de har förändrats genom tiden och att det som var den ursprungliga anledningen inte är giltigt idag. Vi har många influenser från olika kulturer och folkslag i vårt land. Det skulle vara intressant att se hur vi förklarar firandet av valborg om 100 år och se hur vi har förändrat vårt firande pga olika nya influenser från olika delar av värden.
Men, de flesta av oss som är här vill nog idag säga att vi är här för att fira våren och ljusets ankomst.
Om jag ber er nämna en vårdikt så tror jag de flesta av er tänker på samma som jag gör, Karin Boyes, Visst gör det ont....
Därför vill jag avsluta med att läsa den för er;
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Det skulle nästan vara tjänstefel av mig att inte påpeka att vi har flera viktiga val i år, det första har vi om 26 dagar, vi ska välja våra representanter i EU-parlamentet.
Den 14 september har vi val till kommun/landsting(region)/riksdag, lova mig att nyttja era demokratiska rättigheter att rösta, och lägg en röst på något av alla partier som står för ett öppet, solidariskt och tolerant samhölle.
Nu vill jag avsluta med ett fyrfaldigt leve för våren och ljuset, hipp, hipp.
hurrra, hurra, hurra, hurra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar