Människohandel

Igår var jag på årets första företagsbesök. Jag besökte ett åkeri i Jönköping. tillsammans med ägaren/VDn och transports ombudsman fick jag inblick i hur det kan fungera i åkerinäringen.
En del åkerier utnyttjar systemet med den fria rörligheten och låter utländska förare arbeta under slavliknande förhållande här i Sverige. det händer att de bussas hit från sitt hemland för att sedan köra lastbil sju dagar i veckan. En del har inte ens de körkort/krav som behövs för att få köra dessa fordon. Polisen kan bötfälla dem men tyvärr så händer det inte så mycket mera utan de river böterna och kör vidare.
Detta känns som en annan form av "bärplockare", personer blir hitlurade för att tjäna pengar och blir sedan utnyttjade. Det är inte förarna som är problemet utan de som utnyttjar dem och systemet.
efter att ha lyssnat på olika historier så vill jag sammanfatta problemet i tre olika delar;
Ojuste konkurrens - då dessa förare inte får avtalsenlig lön och inte följer de uppsatta lagar och regler som finns för yrkeschaufförer.
Trafikfara - då de oftast inte har körkort ochkör utan vilopauser/nattvila kan de vara en trafikfara, både för sig själva och andra trafikanter.
Människohandel - detta är en form av människohandel som jag inte tror att någon av oss vill se, man utnyttjar människor i fattigdom och lurar hit dem på falska grunder.

Tyvärr så verkar det vara en väldigt komplex verksamhet som är svår att komma åt. Nu ska jag ta ett samtal med mina kollegor i närings- och trafikutskottet och se hur vi kan gå vidare med detta gigantiska problem.

I morgon så åker jag, tillsammans med Folkpartiets övriga riksdagsledamöter och tjänstemän, till Berlin för vår årliga vinterkonferens. Detta är något som vi gör vart år för att ha tid, att i lugn och ro, prata igenom vår politik och hur vi jobbar för att föra ut den och få igenom den. Egentligen är det onödigt att åka iväg då vi inte hinner se så mycket av den platsen som vi besöker. Men det är bra då ingen av oss kan "avvika" utan alla måste vara med hela tiden. detta gör att vi lär känna varandra på ett annat sätt och att vi håller debatten levande hela tiden.

Axel är inte förtjust i att jag är bortrest i helgen (kommer hem natten mellan lö/sö). han tycker att jag ska hälsa skolchefen (Axels benämning på Jan Björklund) att mammor ska vara lediga på helgerna....har lovat att framföra detta ;-)

Gott slut och gott nytt 2013

De flesta av oss passar nog på att summera det gångna året såhär på årets sista dag. Själv är jag tacksam för att jag får ha min underbara familj och mina fantastiska vänner som står ut med mig trots att jag har svårt att hitta tid för dem. Men sedan riksdagen stängde har jag verkligen haft möjlighet att få umgås med nära och kära. Just nu har jag tagit paus i dagens förberedelse inför kvällens nyårsfirande hos oss. Våra grannar ( det är visserligen 10 km till dem bilvägen men fågelvägen är det nog bara två....) tillika vänner kommer över till oss ikväll. För mig är det viktigt att fixa mat som går att förbereda i god tid, som värdinna vill man ju vara med på festen och inte stå ensam i köket.
Jag hoppas att du får den nyårsafton som just du önskar ( ibland är det skönt att sitta i muskulöses i soffan och "bara vara") och att du får ett gott nytt 2013!

Julledig

Igår stängde riksdagen för i år. Efter att ha debatterat budgeten i flera veckor så är man ganska slutkörd och längtar, precis som alla andra, till ledigheten över jul och nyårshelgen. Men som ett brev på posten så kom årets förkylning till mig igår. Det är väl mer regel än undantag att man blir sjuk när man vet att man ska vara ledig. I år kommer vi inte att fira julen hemma vilket gör att jag kan ta det ganska lugnt de kommande dagarna och bara njuta av ledigheten. Jag är fortfarande kvar i Stockholm idag och ska ge mig ut på stan för att göra de sista inköpen. Sen åker jag hemåt, som en kollega till mig sa; Det bästa med Stockholm är att få åka därifrån ;-)

Socialförsäkringar och SWEDEC

Det mörks på min blogg att det är mycket jobb just nu. När jag har fullt upp så är det bloggandet som får stryka på foten först.
Just nu så pågår budgetdebatter för fullt i kammaren. Jag var uppe i talarstolen förra onsdagen och debatterade underhållsbidrag. Idag debatterar socialförsäkringsutskottet tre olika områden. Just nu pågår debatt om "ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionshinder som sedan följs av ekonomisk trygghet vid ålderdom. Våt sista ärende är ekonomisk trygghet för familjer och barn. Inom partierna så delar man oftast upp debatterna mellan sig så att inte samma person ska behöva ta alla debatter. Jag ska upp i den sista debatten då det är mitt ansvarsområde.
Det är roligt att kunna föreslå en höjd lägstanivå för garantidagarna , i föräldraförsäkringen, från dagens 180 kr/dag till 225 kr/dag. Detta kommer att gynna de föräldrar som inte ännu är etablerade på arbetsmarknaden vilket till största delen är unga föräldrar.
Igår hade Axel och hans klass julfest. Vi hade voteringen i riksdagen så jag hade ingen möjlighet att vara hemma, det känns tufft.
Men igår så beslutade vi bl.a. Om SWEDECs framtid ( se tidigare blogginlägg). När man sitter i en alliansregering så är det ett givande och tagande. Ibland får man igenom sina förslag och ibland inte. För det mesta så känns det OK. Men då det gäller SWEDEC har jag haft mycket svårt att förstå resonemanget inom alliansen och jag vet att jag inte varit ensam om denna inställning. Det hela slutade iaf väl, en enad opposition gick emot det liggande förslaget. Detta gjorde att man insåg att man skulle förlora denna votering vilket gjorde att man inte genomförde voteringen utan gick på utskottets förslag. Det känns skönt för mig som Eksjöbo att veta att de nu kan jobba vidare med sin viktiga uppgift.

Politiker vs mamma

Ibland så krockar mina roller här i livet. Jag brukar säga att jag är mamma, fru, politiker och just i den ordningen som jag räknade upp dem. Det innebär, att när det är möjligt, så går min mammapolitiker före mitt politiska uppdrag. Ibland är det inte möjligt, vissa saker måste man göra på sitt jobb precis som på alla andra jobb. Har jag votering, utskottsammanträden, gruppmöte eller något annat som jag måste göra så krävs det att Axel är sjuk för att han ska gå först, men så är det ju för alla föräldrar oavsett yrke/ uppdrag.
Men idag hade jag anmält mig som deltagare på ett intressant seminarium om Toretts syndrom och detta fick faktiskt styka på foten idag.
Axel har deltagit i en teckningstävling som anordnades av Vuxenskolan ( för er som inte vet så är FP, C och LRF huvudman för detta studieförbund). Det var hans fritidspedagog ( tack Cilla för ett bra initiativ) som kom på att klassen skulle vara med i denna tävling. Temat var Astrid Lindgrens figurer och anledningen var att det är 105 år sedan hon föddes i år. Axel kom hem för några veckor sedan och talade om att han ritat Carlsson på taket. Som de flesta föräldrar skulle gjort så sa jag, vad bra att du försökt men räkna inte med att vinna......man vill ju inte att ens barn ska bli besvikna ;-)
Förra veckan hade jag en lycklig och stolt son på telefonen som talat om att han vunnit!
Så idag ställde jag in mitt deltagande på föreläsningen för att kunna vara med på prisutdelningen. I eftermiddag sker den i Mariannelund med tidningen närvarande - det är ett stort tillfälle för en 8-årig vinnare!

Dags att komma ut ur min sjukdomsgarderob!

Nu ska jag berätta om en en tjej i sina bästa år som jag känner mycket väl.
Hon har, så länge hon minns, varit helt hopplös då det gäller fysisk aktivitet. I skolan blev hon kallad lat då hon inte kunde hänga med på Idrotten, var alltid sist i mål vid löpning, stukade fötterna flera gånger per år och hade väldiga svårigheter vid bollsporter. Det konstiga var att hon var väldigt vig och kunde böja sina leder i de mest underliga vinklar, men det hade hon ingen nytta av. Med tiden så började lederna att värka, ena dagen var det ryggen nästa vristen för att sedan flytta sig till nacken. Vid 30-årsåldern hade hon ont i hela kroppen, var trött för jämnan och gjorde inget annat än arbetade och sov. Det blev till slut en helt omöjlig situation och hon blev sjukskriven på heltid. Efter flera år kom man på att hon hade foglossning ( trots att hon inte hade varit gravid) och fick göra en steloperation av fogarna i bäckenet. Den akuta smärtan i bäckenet blev betydligt bättre och hon kunde sluta med sina morfintabletter och "bara" äta värktablettet. Värken i övriga leder fanns kvar, men jämfört med bäckenet så var det trots allt hanterbart. Hon började nu arbeta på halvtid och hade sjukersättning på 50%.
Åren gick och hon lärde sig att hantera sin värk och hur hon skulle göra för att klara av sin vardag. Fortfarande hade hon ett sömnbehov på 10-12 timmar per dygn, åt smärtstillande och hade också fått konternueriga smärtblockader. Hon bestämde sig för att försöka att arbeta heltid.
Sedan tre år tillbaka arbetar hon heltid trots ständig smärta. Oftast så går det bra men hon måste hela tiden se till att hon har "luckor" i sin kalender så att hon kan vila och få tillbaka sin ork. Om hon inte får sova ordentligt på natten så måste hon sova några timmar på dagen. Att göra någon form av fysisk aktivitet är inte aktuellt, då får hon så ont att det bara är att stoppa i sig morfin och bädda ner sig. När det är en bra dag kan hon promenera, det är egentligen den enda fysiska aktivitet som hon klarar av att utföra. Däremot så är det inget fel på tankeverksamheten och "kontorsjobb" går utmärkt att utföra liggande med datorn i knäet.
Ibland så blir hon så trött på sin kropp ( då hon vill mer än den klarar av) då gör hon uppror och gör som hon vill. Detta slutar alltid med "återbetalning" dagen efter i form av smärta och oftast även en febertopp. Det är väl kroppens sätt att tala om att hon inte skött sig.
Trots att värken är hennes stadiga följeslagare så mår hon väldigt bra. Hon har en underbar familj och ett uppdrag som hon trivs med. Ofta har hon dåligt samvete för att hon inte kan göra allt som hon vill, både mot familjen och mot sina uppdragsgivare, men hon gör så gott som hon kan utifrån sina förutsättningar.
Idag har hon varit hos en specialist och fått ett namn på sina bekymmer. Hon har en sjukdom som heter Ehler Danlos syndrom (EDS). Denna sjukdom är ganska ovanlig och innebär att man har brist på kollagen i kroppen. Kollagen är, enkelt förklarat, kroppens byggstenar. Eftersom det är brist på detta så är alla kroppsdelar väldigt sköra och klarar inte av påfrestningar.
Under alla år har hon haft svårt att prata om sina besvär då hon inte vill vara gnällig och bli "hon som är sjuk". Hon har också, på något underligt sätt, skämts för sin sjukdom och berättar inte om den om hon inte varit tvungen. Men nu är det slut på smygandet.

Tjejen som jag just berättat om är jag och jag har idag bestämt mig för att sluta skämmas för min sjukdom. Jag kommer fortsätta att göra så gott jag kan men jag kommer i fortsättningen tala om när jag har så mycket värk att jag måste vila - utan att skämmas för det.

Om ni är nyfikna på EDS så kan ni googla på det, jag har Hypermobila typen ( den delas in i olika varianter)! Nu ska jag fira med en god måltid för att jag äntligen fått en diagnos och för att jag har vågat berätta om den!

Politikers pensioner!

Den sista tiden har det varit mycket diskussion om våra ( riksdagsledamöters) ersättningar efter att vi lämnat vårt uppdrag. Sanningar har friskt blandats med lögner och skvaller. Jag tänkte försöka mig på att berätta hur det faktiskt fungerar.
Om jag inte kommer in i riksdagen efter nästa val ( det spelar ingen roll om jag själv väljer att avgå eller inte blir omvald) så kommer jag att få 80% av mitt arvode ( som idag är 58300/månad) under ett års tid. Om jag under denna tid får ett annat arbete så kommer min ersättning att minska med den summan som jag får i lön från min nya arbetsgivare.
Om man är över 50 år, och har tjänstgjort som riksdagsledamot i mer än 12 år, så får man ersättning tills man fyller 65 år ( dock inte 80 % utan det sker en nedtrappning).
Att vi ska ha en viss ersättning efter att vi slutat vårt uppdrag tycker jag är rimligt. Många av oss riksdagsledamöter har varit borta från våpet ordinarie yrke i många år och behöver komplettera våra utbildningar för att kunna utföra vårt yrke igen. En del har inte heller någon tjänst att gå tillbaka till Och behöver söka nytt jobb. Jag trodde att det skulle vara en merit att ha suttit i riksdagen men inser att det snarare är tvärt om.
Jag tycker inte att vi ska ha ersättning till vi går i pension, det rimmar väldigt illa med den sk arbetslinjen. Däremot så tycker jag det är rimligt att vi får ersättning under ett år för att ha möjlighet att komma tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden. Vi har ingen anställningstrygghet utan kan ju bli arbetslösa över en natt.
Just nu så ses alla dessa ersättningar över så att de ska bli mer rimliga, det välkomnar jag!