JAS o VAB

Denna vecka kommer vi att fatta beslut om att skicka ett flertal Jas-plan till Libyen. Anledningen är att vi ska hjälpa till att skydda civilbefolkningen. Eftersom vi är ett land som står upp för mänskliga rättigheter så känns det bar. Se´n ska man vara väl medveten om att det inte är en nöjestripp som våra soldater åker på. Det är strid i landet och det kan hända olyckor med svåra konsekvenser. Men det känns konstigt att fördöma det som händer men att inte vara med och agera när man får frågan. Därför anser jag att det är rätt beslut att Sverige ska vara med och hjälpa till. Själv så brottas jag med mindre frågor av en helt annan karaktär. Axel har blivit sjuk och jag var hemma med honom i måndags. På kvällen skulle jag till Stockholm och jag lämnade honom i god vård hos hans pappa. När hans pappa sedan ringer och ställer in ett möte pga av Vård av barn så ifrågasätts detta. Undermeningen var - finns det ingen mamma som kan vara hemma med honom. Det är lite skrämmande att höra detta 2011. Jag är ingen "kvinnosakskvinna" och jag kallar mig inte för feminist men detta upprör mig. Varför skulle en pappa inte kunna vara hemma med sitt sjuka barn?! I grund och botten handlar det ju om att vi tror att mammor är bättre än pappor på att ta hand om sjuka barn och att mammor har mindre viktiga jobb än män. Jag är väldigt trygg i att han får den omvårdnad han behöver av sin pappa!